阅读设置(推荐配合 快捷键[F11] 进入全屏沉浸式阅读)

设置X

分卷阅读53(1 / 2)

Mostlybeauseitomesquikerthanheexpeteditto.Hermionehadtoldhimnottothinkofitasanending,butHarryhadahardtimefindinganotherwordforit,whenboxingupthepieesofhishousefeltlikeboxinguppieesofhimself,too,oldbaggagethatheshouldhaveshovedintostealongtimeagofinallybeingletgoofandalltheoldghostsofthewarfinallyfindingsomethingthatfeelslikepeae,settlingdownintohisskinwherehean’tevenfeelthemanymore.

Somethingsanend,hethinks,lookingupattheneweilingoverhisheadandreahingouttowhereheanfeelDraotohim.Thatdoesn’tmeanthateverythinghasto.

“Youreallyneedtogotosleep.”Drao’svoieisnothingmorethanamurmur,thewordsslurredfromthewaythatheisburiedintothepillow.Theyhavebeenlyingherefortwohoursnow,butHarryannotgettosleep,notwheneverynerveinhisbodyisawakeandready,notabletosettleinthisnewpe.Therearesomanyornerstohekforraks,somanyshadowsthatouldshapeintomonstersatanymoment.AndaslongasHarryannotsleep,Draoannotsleep,sousedtohavinghiseasybreathingtosetthepaeforthenight.“Theweddingisinlikefourhours.”

Thewedding.He’dalmostfotten.Lunahadthoughtitwassortofsymboliforthefourofthem,thatthesenewhaptersoftheirliveswouldbothbestartingatthesametime,butHarryjustthoughtitwassortofaggravating.BothheandDraowereheavilyinvolvedintheweddingpnning,andalmostsolelyresponsibleforthepaking(thoughwhenHermioneisstressedfromwork,shesometimesomesoverwithabelmakerandpretendsit’sbeauseshedoesnottrusttheirabilities,butthatexuseworksbetterwithHarryandRonthanHarryandDrao),whihmeantthatthestfewweekshadbeennothinglessthanheti.Itseemslikehehadn’tevenbeabletofindtimetobreathe.

“Youmeanwean’tjustsleepthroughtheeremony?”Harryrubbedathiseyesuntilitstung,wifitmightjustbemoreprudenttostayupthroughthenightanddrainagallonofoffeeinthem.“It’swhatIwaspnningtodo.”

“Probablynot,seeingaswe’resittinginthefrontrow.”

Harrysnorted.“Lunawouldn’tmind.”

“ButGinnywouldkillyou.”

Harrybarksoutaugh,andthenquietsagain,tryingtoforehimselftosleep.Italmostworks,butthenDraoistalkingagain,hishandsearhingoutforHarry’ssoheansqueezeittight.“Youneedtoknowsomething.”Hisvoieisalittlebitbreathless,alittlebitstrangled,andalittlebitsared.“Iprobablyloveyou.”

Hehadn’tsaidityet,eventhoughHarryhad.Hadn’tsaidit,eventhoughtheybothknewthetruth.Hadn’tsaiditbeause,astheboggartproved,hewasstillterrifiedoftrustingwhatheknowstobetrue.Harryhadn’tmindedthewait.Butthis?Thiswassomuhbetter.

“Okay.”

“Imean,I’mprettysureIdo.IthinkIdo.”There’sasmileinhisvoie,andnowDraoisnotafraidanymore,apparentlyomfortedatHarry’sontinuedpresenebesidehimandthefatthathewasn’ttryingtomakeanygrandderationsofhisown.“Hardtotell.”

“Howertainareyou,then?”Wedothingsabitbakward,iswhatHarryisthinking,buthe’snotreallybotheredbyit,notwhenheanrollovertohoverontopofDrao,smilingdownathim.“Like,agoodbit,oronlyasmallbit?”

“Agoodbit.”Draopretendedtothink.“Atleasty-fiveperent.”

“y-five?”Harrybitbakaughagain.“IthoughtI’dbeworthy-seven,atleast.”

上一章 目录 +书签 下一页