阅读设置(推荐配合 快捷键[F11] 进入全屏沉浸式阅读)

设置X

分卷阅读2(1 / 2)

ledsafelyintheGryffindordormitory,HarryPottertossedandturnedinhisbed,lenhedinthejawsofanightmare.

Blood.Therewasbloodeverywhere.Bloodthathehadhelpedtospill.Yes,allofitmusthavebeenhisfault.Sirius,hismother,hisfather,ountlessothersthathadbeenkilledduringthesummerraidsthattheDeathEatershadunhedwhilehewastukedawayinPrivetDrive.Hehadonlyfoundoutaboutthesewhenhearrivedbakatshool,andnow,threeweekster,itstillhauntedhim.

Darknessseemedtosurroundhim,butthiswasadifferentdarkness.Notthedarknessofhatredthatwasfilledwithblood…thiswasalmostadarkness,adarknessthatfeltlike…feathers?Silkenfeathers.Wings.

Twoarmsenirledhimasthebkwingsseemedtoradlehisbody.“DonotdespairHarry,”avoiewhispered,“Donotdespair.”

AndHarrysleptpeaefully.

“Yo,Malfoy!”

Disdainfuleyesshiftedfromwheretheyhadbeenoingthewalloftheelltothewizardthatstoodatthebarreddoortothis,thisage.

“Yougotaletter.”Thentheguardmutteredunderhisbreath,“Thoughwhyanyonewouldbesendingaletteratthishourisbeyondme.”

Theguardwasshakenoutofhisreverieastheletterwassnathedoutofhishandandtheell’sinhabitantretreatedbakintotheell.Mutteringinaudiblyaboutmannersofprisonersandidiotswhosentlettersatfiveinthem,theguardwentonhiswaybaktohispostwherehehadbeenshakenfromhisstuporbyaneagleonlyafewminutesbefore.

Luiuslookedattheletterbrieflybeforerippingitopen.Draohadwrittenit.Hiseyesseemedtoraedowntheletter,anemotionthatwasneverseenbytheworldapparentinhiseyes.AshereaditLuiussmiled.Draoknew.Hispride,hisson,wasnowjustbeginningtograspthetruthoftheroadthathehimselfhadwalked.Luiusfeltasmallpangofregretthathewouldnotbeabletohelphissonbeomeaustomedtothislife…untilhereadthestparagraph.TheelderMalfoysmiledintheshadows,andforoneheallowedhisemotionsthrough.Beautiful,wingsthatglistenedinthemoon-lightstreamingintotheellfromthebarredwindow,eruptedfromhisbakandflutteredasiftheywerehappythattheirownerwashappy.Thesoftrustleoffeathersfilledtheellasthewingsstrethed,theirwingtipstouhingtheeiling.Luiuslookedathiswingsthoughtfully.SomedayhisDrao’swingswouldbethissize,twiethelengthofagrownmanandpowerfulenoughtosupporthissoninflight,andinbattleifneessary.OutofuriosityLuiusrolledupthesleeveofhisrobeandlookedatthepalefleshofhisupperarm.Noblemish,notevenasmudgeoftheDarkMarktobeseen.

Chapter2:Aspetus

HarryhatedMondays.No,hereallyhatedMondays.BeauseMondaysalwaysseemedtostartoffbadly,whihsettheentiremoodofthedaytobeabadone.Why?Oneword:Potions.Thatwasallthatwasneededtobesaidonthematter,thatword.Anditdidn’thelpthattherewerelukypeoplelikeRonwhoweren’ttryingtobeanaurorandthereforeouldaffordtosleepteonMondaysiftheysowished,beausetheyweren’ttakingPotions.Ofourse,RonneverdidsleepteonMondays.Hefigureditwastheleastheoulddotogivehisfriendsomeenementbeforethat…therewasn’tawordbadenoughtodesribethatssinHarry’sopinion.

AndspeakingofRon…itwasRonwhowasurrentlydraggingHarrydownthestairstotheGreatHallforbreakfastasparthenormalMondayroutine.AndlikeeveryMonday,Hermionewasalreadythere,ensonedinabook.RonandHarryslidintoseatstoherthatshehadsavedforthemasshedideverym,andbeganloadingfoodontotheirptes.

“Oh,Harry,didyouhear?NoPotionstoday,”Hermionesaidasifshewasommentingontheweather.

Harry’slookeduphopefully.“Really?”

Hermionenodded,eyesnotleavingthebook.“He’snotheretoday.bsp;wasaneled.”

BothRonandHarryturnedtolookatthestafftableand,sureenough,theirPotionsmasterwasnotthere.

上一章 目录 +书签 下一页